(av gr. analogia, förhållande), likhet, överensstämmelse, samstämmighet. Analogislut, en induktiv slutledning, enligt vilken man från vissa fastställda likheter mellan två företeelser sluter sig till en likhet mellan dem också i ett annat avseende.
(av lat. alter, "den andre"; bildat av A. Comte, från fr. autrui, andra, i anslutning till lat. alter, den andre, o. möjligen it. altrui), kärlek till nästan, osjälviskhet, viljan att behandla någon annan (mänsklig) varelse än sig själv väl, utan avsikt att därigenom gagna sitt eget intresse. Altruistiska tankegångar är kända från bl.a. stoicismen, judendomen och kristendomen. Oftast betrakat som motsatsen till egoism.
1. Att en lag gäller oinskränkt. Det kan antingen vara fråga om en logisk lag eller en naturlag, som gäller med naturnödvändighet, eller en etisk-juridisk lag.
2. Något som alla rent faktiskt erkänner eller som alla nödvändigtvis borde erkänna; jfr. intersubjektiv.
det svenska ordet för universalia; se även begrepp.
(arab. alkimya, av gr. khymeia = sammanblandning eller lära om sammanblandning), en lära om förädling. Alkemin bygger på ett naturfilosofiskt antagande om att allt hänger samman, och att alla ämnen i sista hand är ett och samma urämne som framträder i olika former. Genom att leda ett ämne tillbaka till urämnet kan det därmed bli möjligt att "rena" det, ändra det, och kanske t.o.m. ge det helt nya egenskaper. Alkemin har haft stor betydelse för utvecklingen av de experimentella naturvetenskaperna.
främlingsskap (av lat. alienare, avhända sig, göra till främmande; ty. Entfremdung). Brukar vanligen beteckna människans främlingskap inför sig själv eller för det egna samhället. Mera bestämt betecknar ordet "alienation" processen att något subjektet själv har producerat, självständiggör sig och framträder som något främmande för det och då framstår som en fientlig makt. Resultatet är ofrihet. Alienationen är här en process präglad av motstridighet: utgångspunkten är att människan formar sin värld och uttrycker sig i den.
(av gr. a- inte, och kosmos, världen), lära som återför världens verklighet på något annat, antingen Gud (som hos Spinoza) eller det absoluta jaget (som hos J. G. Fichte).
(av gr. agnostos, ej vetbar, okänd),
1. Lära som säger att vi inte kan veta om det existerar en Gud eller inte.
2. Lära som säger att man inte kan veta något om Gud (det högsta varandet).
3. Lära som säger att människans kunskap inte kan överskrida gränserna för möjlig erfarenhet, och som alltså förnekar en trancendent metafysik.
(av lat. agere, sätta i rörelse, handla, utföra, uträtta), den eller det som utför en handling.
(lat. affinitas, sammanhang, nära förbindelse, släktskap), den väsenssläktskap mellan två storheter som gör det möjligt för dem att nå, beröra och ingå i förbindelse med varandra.
