(av gr. anthropos, människa och logos, lära), läran om människan.

1. Vetenskapen om människan som naturväsen.

2. Etnologi; kulturvetenskap.

3. Filosofisk antropologi*.

(av gr. anthropos, människa, och kentron, medelpunkt), som ser människan som medelpunkt  eller tar sin utgångspunkt vid det mänskliga. Oftast motsats till teocentrisk.

(av gr. anti-, mot, och thesis, det att sätta eller ställa). Om någon hävdar ett påstående (en tes), kommer förnekandet av påståendet att utgöra påståendets antites. Jfr.  syntes.

(av gr. anti-, mot, och nomos, lag).

1. I snävare betydelse: några lagar, maximer, principer eller regler, som visar sig strida mot varandra när de används.

2. Några välgrundade påståenden (omdömen), som strider mot varandra.

(av lat. anima)

1. Tro på att tingen i naturen har en själ i analogi med människans.

2. Hävdandet av själen som princip för allt organiskt liv. Jfr. vitalism.

(lat.), livsande, själ.

1. Själen som livsprincip.

2. Själ i snävare bemärkelse, nämligen som bärare av förnuftet, alltså som något som karakteriserar människan.

(lat. spiritus, mens, gr. pneuma). Som bestämning av människan kan "ande" betyda:

1. Människan som enhet av själ och kropp, närmare bestämt det som förbinder eller förenar dessa.

2. Något i människan som går utöver - är högre än - själen. Detta kan förbindas med 1: detta högre är det som ger människan enhet. - Men "ande" används också som bestämning av en ordning som ligger över människan:

Beteckningen "analytisk" som används om omdömen eller utsagor står i motsats till "syntetisk" och markerar en distinktion som har varit central inom kunskapsteorin alltsedan Kant. Emellertid finns det olika åsikter, både om hur distinktionen skall dras, och vilken hållbarhet den har.

ofta använd samlingsbenämning på en filosofisk inriktning som först uppträdde i Storbritannien och inom det tyska språkområdet i början av 1900-talet och som fick och fortfarande har stor utbredning, särskilt i den anglosaxiska världen och i de nordiska länderna. Ett framträdande drag hos en stor del av den analytiska filosofin är ett intresse för begreppsanalys och uppfattningen att språkfilosofiska undersökningar är av grundläggande betydelse för lösningen av många filosofiska problem.

(av gr. analysis, upplösning, utredning, förklaring), upplösning, uppdelning i bestånds-delar, motsats syntes.