(av gr. logike, hörande till logos), filosofisk disciplin som undersöker tänkandets former och regler ofta med syfte att fastställa den formella giltigheten hos argument, därför kallas den också för formell logik.

(svensk översättning av det tyska "Lebensphilosophie").

1. I tysk upplysningsfilosofi beteckning på en filosofi som syftar till att ge praktiska anvisningar för ett gott liv.

2. Sedan början av 1800-talet beteckning på en samling osystematiserade livserfarenheter, t.ex. samlingar av aforismer eller maximer*.

3. Hos de tyska romantikerna beteckning på en anti-rationalistisk betoning av en filosofi, som bygger på livets och karaktärens ursprungliga enhet.

4. Beteckning på en filosofi, som ansluter sig till en eller annan form av vitalism*.

(av lat. lingua, språk), språkvetenskap.

 ett ords betydelser angivna i ordböcker i enlighet med det gällande språkbruket.

undersöker den mänskliga kunskapens natur, betingelser, möjligheter och gränser.

en beteckning myntad av Karl Popper. En vetenskapsteoretisk uppfattning som betonar vetenskapens rationella, logiska och metodologiska karaktär. Enligt den kritiska rationalismen kan man inte bevisa vetenskapliga teorier, utan de kan endast kritiskt prövas på experimentell väg. Se falsifikationism.

(gr. kriterion, av krinein, skilja, bedöma), avgörande kännetecken; det varmed det kan avgöras att en närmare bestämd betingelse är uppfylld. Ett sanningskriterium är i filosofi kännetecknet på en utsagas sanning. På motsvarande sätt är ett identitetskriterium kännetecknet på identitet mellan föremålet a och föremålet b. Det är viktigt att skilja mellan ett begrepps mening och det till begreppet knutna kriteriet, t.ex. mellan vad det betyder att en matematisk sats är sann (vad dess sanning består i, t.ex.

(av gr. Christos, Kristus och logos, lära), den kristna kyrkans lära om Jesus Kristus, hans person och frälsningsgärning.

(gr. utsmyckning, moralisk och social ordning, världen), världen som en ordnad helhet, världsalltet, universum.- I grekisk filosofi är motsatsen till kosmos kaos (gr. chaos, svalg, det tomma rummet), det tillstånd där allt är odifferentierat, oformat och fullständigt oordnat.

(av gr. kosmos, världsalltet, och logos, lära, redogörelse), filosofiska spekulationer och vetenskapliga teorier om universums uppkomst och struktur.