(av gr. genesis, tillblivelse), gemensam beteckning på försök att sluta sig till att ett påstående är sant eller falskt, därför att det har framkommit på ett bestämt sätt. Men hur ett påstående har framkommit, eller varifrån det härstammar, är i de flesta sammanhang irrelevant för påståendets sanning eller falskhet. Ett argumentum ad hominem är ett specialfall av det genetiska felslutet.
(gr. genesis, upphov, tillblivelse), utveckling, ursprung.
(lat. generalis, allmän; jfr. fr. généraliser förallmänliga, göra allmän, till général allmän).
Att ge allmän giltighet åt någon regel eller utsaga. Även härledning av allmän slutsats från enskilda exempel, dvs. en induktiv generalisering. Se induktion.
(ty.) human- eller människovetenskaper.
1. Uppfattning enligt vilken fysiken är den grundläggande vetenskapen.
2. Filosofisk teori enligt vilken alla meningsfulla utsagor både i vardagsspråket och inom empiriska vetenskaper kan omformuleras (översättas) till utsagor som endast handlar om offentligt iakttagbara, fysiska föremål, aktiviteter etc. Se logisk positivism.
(av lat. fungi, utföra, fullborda). I sociologin är den funktionalistiska uppfattningen att kollektiva handlingsmönster och institutioner bör förklaras genom hänvisning till deras funktion eller roll inom ett större socialt sammanhang, ev. den ifrågavarande gruppens överlevnadsförmåga. Enligt t.ex. R. Merton är sociologins huvuduppgift att finna handlingsmönstrens och institutionernas "latenta" funktioner, dvs. de funktioner som inte är uppenbara för de individer vars beteende man skall förklara.
se kritisk teori.
studiet av arguments giltighet/ogiltighet som endast beroende på argumentens form. Formell logik har sedan Aristotelse karaktäriserats av användandet av särskilda symboler för att återge argumentens logiska former. Under detta århundrade har symbolanvändningen blivit så fullständigt genomförd att formallogiska teorier uteslutande formuleras med hjälp av formaliserade språk och formella system.
filosofisk lära om människan. Den filosofiska antropologin försöker bestämma människans väsen eller natur, dvs. söker en helhetsuppfattning av människan. Detta förstås ofta så, att den skall förena de enskilda vetenskaperna (såväl natur- som human- och socialveteskaper) om människan.
