uppfattning att vi kan/inte kan ha kunskap i värdefrågor, dvs. att värdeomdömen kan/inte kan ha sanningsvärde. Kognitivism används som gemensam beteckning för naturalism och värdeobjektivism. En nonkognitivistisk syn företräds bland annat av preskriptivism och emotivism.
(lat. construo ”bygga upp”, ”bygga”, ”konstmässigt åstadkomma”) inom filosofin (speciellt inom matematikfilosofi och vetenskapsteori) förknippas konstruktivismen med uppfattningen att man inte radikalt kan skilja mellan språk och verklighet, och att begreppen samtidigt skapar den verklighet de handlar om.
benämning på en riktning inom tysk filosofi och samhällsvetenskap anknuten till Institut für Sozialforschung i Frankfurt som grundades 1923. (Därför även kallad för Frankfurtskolan.) Sin speciella inriktning fick institutet då Max Horkheimer 1930 tog över ledningen. Till de centrala gestalterna inom Frankfurtskolans första generation hörde också Theodor Adorno, Walter Benjamin, Georg Lukács och Herbert Marcuse.
samhällskontrakt, socialt kontrakt, föreställningen att samhället och staten är resultatet av en frivillig överenskommelse, ett kontrakt, varigenom människorna avstod från naturtillståndets obundenhet till förmån för en samhällsordning. Uppfattningen om den sociala ordningens konventinella karaktär har sedan upplysningstiden haft en central roll inom det politiska och samhällsfilosofiska tänkandet. I våra dagar har den kontraktsteoretiska traditionen fått ny livskraft genom filosofer som John Rawls och Robert Nozick.
(lat. scholasticus, ”som hör till skolan”). Skolastiken karakteriseras av den för tiden (1100-1500-talen) typiska undervisningsmetoder. Man studerade vanligen en bok av en erkänd klassiker som benämndes som auctor. För filosofin var en typisk auctor Aristoteles men också Platons Timaios. Ämnen som studerades vid universiteten inom ramen för teologi och filosofi var bl.a. metafysik, semantik, logik, naturfilosofi, kunskapslära.
avgränsande språkbruksdefinition från den skrivandes eller talandes sida i syftet att undvika sammanblandningar eller direkta missförstånd.
inom kunskapsteori uppfattningen att människan endast kan ha kunskap om sina egna medvetandetillstånd. Jfr. objektivism.
(av lat. transcendere, överskrida), vanligen syftande på det som överskrider den mänskliga fattningsförmågan. Under antiken och medeltiden hade termen framförallt en ontologisk innebörd; de så kallade transcendentalia var de egenskaper eller grundbestämningar som tillkom varat som sådant t.ex. sanning, godhet och skönhet.
(lat. transcendere, överskrida, överstiga), det överskridande/överskrida. Förklaring kommer senare.
